Bakom ridån.

By March 7, 2014eQidz

Trodde ni spelutvecklingen alltid var kul och som en dans på rosor? Det är desto mer, var kom den här buggen ifrån, hur är det här möjligt och en stor dos nerd rage, alltså istället för att rycka sig i håret så flyger det tangenter på detta kontor.

Skojar, för det mesta är det fantastiskt kul, spännade och utvecklande men det är en stor dos nötande och fixande som man inte ser på den färdiga produkten. För det första så är det väl inget som man stoltserar med men jag tänkte ändå bryta ner murarna lite och berätta för er hur det kan se ut när man försöker knyta ihop säcken bestående av miljontals snören.

För det första ska jag erkänna, lite skamset, att vår personliga deadline, har överstigits mer gånger än jag kan räkna till nu. Men jag vet att det är något som händer hos alla spelbolag så man får stärka sig med den kollektiva tanken, hehe.
Märker hur detta blogginlägg snabbt blir som ett personligt besök hos bikten men det är som sagt ett litet besök bakom stundens ridå hos en spelstudio i slutskedet av att fullborda ett spel. En liten industriterm som kan ge er ett hum om hur det känns är att man brukar säga att de sista 10% av utvecklingen snarare är som 90% av den och när man väl släppt ett spel brukar fellow spelstudios säga “grattis till att ni lyckats släppa ett spel”. Det är nämligen så att mycket fler spel blir aldrig färdiga än vad som faktiskt släpps.

Åter till att berätta lite om hur det ser ut i detta slutskede. Vi är verkligen i slutskedet innan vi kan skicka till apple nu men som alltid så dyker de mest förbryllande sakerna upp i slutet, som att en uppdatering Apple eller Unity gjort gör så att Karaktärerna blinkar som ett epileptiskt anfall specefikt bara på iphone 4 eller att en animation inte spelas upp på ipad, eller att proportionerna på iphone 5 får en viss funktion att sluta fungera.

Tänk er att man bygger upp ett korthus och för att laga en liten bugg så måste du dra ut ett kort ur mitten och sen bygga upp allt från början igen. Med alla miljontals kontakter så blir denna dominoeffekt ganska vild i slutändan, men skam den som ger sig, nu är vi nära och nerverna börjar kännas…

Lets do this!